utan mål men med mening
Jag känner mig försvarslös med tunn hud. Tränar på att vänta. Står kvar. Ser på. Det gör ont. Samtidigt säger hon allt som jag inte kan värja mig mot. Snabbt tillbaka. Innan jag hinner blinka vill jag slå hårt i luften. Vända upp och ner på inredningen, skrika, vrida mina händer ur led, dunka huvudet mot golvet.
Dödar nu tiden.
Tvärtom. Andas nu. Känn fötterna mot underlaget.
Börja forma innerligheten i ordet acceptans.
…finns
det stora allt
för den som
är
där livet skapas
genom sig själv
det låtsas och leker
griper en stund
sedan alla människor
intrycket emellan där
i dessa rum
Och där
emellan
finns allt
Några meter ifrån
Nära den ursprungliga glädjen
Nära den kittlande och jublande frågan
Nära glupande sinnesnärvarande ögonblick
Nära vardagens medvetna språk
Nära porlande ödmjuka stråk
Nära livets mitt i mittens JAG.
Nära
men utom räckhåll
famnar motorn
som ger
nödvändigt bränsle
för rummet emellan
till närvaro
av liv
Låt mig få
några ord
en hänvisning
Låt mig kliva ur mig och vara
stark och bestämd
Jag ville säga det
Jag ville skrika
STOPP, jag vill inte ha dina instruktioner
Jag har inte bett om din konstgjorda lyhördhet
Istället blev jag mycket tyst
Till fallande ro
i vara
där ytan syns
utan ditklistrade
attribut
Till vår stilla sjö
emellan
där ytans klara spegel
med enkelhet
reflekterar
det som rörs upp
från botten
gör så
springer och letar dina ögon
de värmer när det isar
söker åt samma håll
visar vägen
de oförstådda orden
känslan som regerar
marken som är knagglig
söker dina ögon
jag gör det
ler
ler och fylls av hopp
…tar Gud
mig
in i
mig själv
kan se
oss springa
leta
blunda
vakna
i livets
labyrint
MÅLLÖS 